Jag läste .Dagens artiklar om David Murrows bok "Män hatar att gå i kyrkan", bara titeln borde ju få en att ta sig en funderare.
David murrow påstår att kyrkan togs över av kvinnor under den viktorianska eran på 1800-talet. Men stämmer det verkligen??
Varför gör man ett sovande, slött,bekvämt församlingsliv till en fråga om manligt och kvinnligt.
Ställer män mot kvinnor, kvinnor mot män. Männen,"de riktiga" vill inte gå i kyrkan. Slutsats det är bara mesiga mjäkmän som vill gå i kvinnornas ledband som är kvar i kyrkan. För nu är kyrkorna styrda av "kvinnliga" värderingar som omsorg, tröstande och omhändertagande. Är det sant då verkligen? ja till viss del kanske, men inte om man som medlem skulle ha syndat,gjort fel, dabbat sig och sedan behöver tröst och hjälp för att komma på fötter igen. Då är det mer skvaller och förtal som gäller.
Jag tror det är många handlingskraftiga,iderika ,tuffa kvinnor också som inte heller går till kyrkan för de känner inte att de platsar där. Men de är lika mycket kvinnor för det.
Jag tror att det är religiösa andar i församlingar som stoppar kreativa, handlingskraftiga människor,inte att det är specifikt kvinnliga värderingar.
Religiösa andar vill ha det lugnt, inrutat och kontrollerat, följa tradition, människoregler , lagar till punkt och pricka.
Jag tror det är mer där problemet ligger, för den religiösa anden släpper inte fram vare sig brinnande män eller kvinnor.
Gud bevare Svenska församlingar från David Murrows resonemang, för mej låter det mer som ett indirekt angrepp på kvinnor, eftersom det enligt Murrow är de kvinnliga värderingarnas fel att de män som jämförs med gudsmännen i bibeln inte vill komma till kyrkan
Pengar -- storsta felet.
SvaraRaderaI nutid när pengar betyder allt i detta samhälle, finns inte längre något utrymme för histori, konst, religion. Eller om det finns, då är det bara verktyg för att tjäna pengar.
Och om det går inte fixa med pengar då fortsätter vi i alla fall som innan pengar fanns (t.ex. nagon land X vill inte betala för oil i land Y då blir det krig i alla fall). Så, fusk.
Det finns inte längre nyskapade monumenter för konstnärer. Finns bara ett och det är för penning. Om någon kommenterar musik då första parameter är alltid att hur mycket det SÄLJER, inte att hur många påminns det och hur många år efteråt.
För mig är det helt sjukt att det finns ännu mera människor vem har inte hellre även tänkt på detta.
På början var alla människor lika, men därefter en tänkte att vill göra övergrepp, då kom pengar.
Tack men jag tar avstånd. Mina nerver går inte ersätta med pengar om det tar slut oavsett med vilka Försäkringskassans regler. Jag bromsar innan jag blir trött, jag sover om jag är trött, tar paus om jag behöver, och stannar om jag behöver tid. Det blir aldrig lagom, eller för mycket. Så, varför brådska? Varför rycka? FÖRVAD? Jag behöver först tid för mig själv och tänka -- vad är det JAG vill egentligen. Men jag förstår det efter jag är befriad från andras krav minst hela vecka (så tjock är den arbetsslaveri-jackan). Emotioner och upplevelser är vad lever jag för och minne jag kommer ihåg, inte någon ful landskap med vindsnurrar eller bilar och glas-betong hus.
JAg vill inte bo i tätområde, inte hellre tycker jag om maten i nutiden - det smakar nästan inget!
Och... hur många hade tänkt egentligen... Om man flyttar 4..9 gånger runt i livet, vad är det såkallad HEMMA för honom/henne då? Eller vadå om jag egentligen känner att mest saknar jag det livet som var 20 år sedan?
Sådana grejer går inte ersätta med pengar.
FInns det något mera i livet än bara skola-arbete-plattTV och en j*vlig lägenhet? Det är inget som JAG vill, jag har inte livit ännu mitt EGET liv, jag blev styrd i samhälle. Och jag redan känner ifrågasättande för mina egna val... och va konstig att någon tänker att det är helt normalt -- att vi har väldigt unikt barnben, men efter skolor är alla lika -- bara jobbet, och ha sex, samt skaffa (eller i nutid adoptera) flyktingbarn. MEN NÄR HAR MAN TID FÖR ATT SYSSLA MED GREJ VAD HAN ___SJÄLV___ __EGENTLIGEN__ VILL?? Aldrig i livet för att det går för arbetsslaveri och att uppfostra nya slavar...
(förlåt för språkfel, jag har skrivit svenska endast några år).