Där, bland dess stenar har safiren sitt fäste

Har roat mej med att ta reda lite på om lapis lazuli "den blå stenen", som användes och var högt värderad i forntiden.

Lapis är latin för ”sten”, och lazuli härstammar från persiskans namn för blå ”lazhward”, så lapis lazuri betyder kort sagt ”blå sten”.
I forntid var lapis lazuli bekant som safir, så när safir omnämns i till exempel Gamla testamentet så är det troligen lapis lazuli som man åsyftar. Safiren omnämns till exempel i Jobs bok kapitel 28:6-
”Där, bland dess stenar, har safiren sitt fäste, guldmalm hämtar man också där.”
I sumerisk, Akkadisk poesi hänvisas lapis lazuli som en ädelsten med kunglig glans. I eposet Gilgamesh omnämns bland annat att himmelstjuren som man dyrkade sades ha horn av lapis lazuli.
I det forntida Egypten var lapis lazuli favoritsten för amuletter och prydnader som också till scarabeer (heliga skalbaggar). Krossad lapis lazuli ska också ha använts av exempelvis Cleopatra som ögon skugga.






I Kochadalen som är en floddal i Badakhshan, ett landskap i nordöstra Afganistan har det pågått brytning av lapis lazuli i mer än 6000 år. Forskare har lyckats identifiera fyra forntida gruvor varifrån stenen hämtades. I gruva som heter Sar-e-sang som betyder ”platsen för stenen”i Badakhshan hämtades lapis lazuli till forntida egyptiska och mesopotamiska civilisationer, även till de grekisk-romerska och Indusdalens civilisationerna.

Området ligger längs med den kända forntida handelsvägen Sidenvägen.

Lapis lazuli bryts fortfarande i området, det finns 23 gruvor och utgörs av ca 250 m lodrätt schakt in i berget. Med hjälp av åsnor förs den sten som bryts ner ifrån gruvorna, som ligger ca 3600m över havet.






Malet pigment av lapis lazuli blir färgen ultramarin. Färgen som på latin heter oltramarino och betyder ”från andra sidan havet”, var högt värderad av renässansmålare i Italien på medeltiden.



Jobs bok i kapitel 28 beskriver gruvbrytning på ett vackert sätt tycker jag.
Job 28:1-11
Fortsättning av Jobs sluttal till vännerna: Vishetens gruva.
Silvret har ju sin gruva, sin fyndort har guldet, som man renar;
Järn hämtas upp ur jorden, och stenar smältas till koppar.

Man sätter då gränser för mörkret och rannsakar ned till yttersta djupet,
dit, där stenen är natt och svartaste skugga.

Där spränger man schakt långt under markens bebyggare, där färdas man förgäten djupt under vandrarens fot; där hänger man svävande, fjärran ifrån människor.

Ovan ur jorden uppväxer bröd, men därnedan omvälves den som av eld.
Där bland dess stenar, har safiren sitt fäste, guldmalm hämtar man ock där.

Stigen ditned är ej känd av örnen, och falkens öga har ej utspanat den;
Den har ej blivit trampad av stolta vilddjur, inget lejon har gått där fram.

Ja, där bär man hand på hårda stenen; bergen omvälvas ända ifrån rötterna.
In i klipporna bryter man sig gångar, där ögat får se allt vad härligt är.

Vattenådror täpps till och hindras från att gråta. Så dras dolda skatter fram i ljuset.



källa: www.infoartefact.se
www.wikipedia.se