Tittade på veckans "mitt i naturen" och då var det en man som pratade lite om ringduvan o dess
läte. Han sa att om man vill härma den kunde man tänka på en rytmisk vers "så kom då ändå nu då" för att komma ihåg hur den låter. Då tänkte jag på Den helige Ande som ju symboliseras bland annat som en duva. Har undrat ibland varför just en duva, men kanske har det något med duvans läte att göra, den har ju inget gällt högt läte, utan mer lockande , ljuvt. Det står ju i bibeln att det är Guds Ande som drar oss till sig genom att tala till våra hjärtan. Inte tvingande skrikande eller högljutt (även om guds röst enligt bibeln oxå kan vara dånande som åska) utan mer stilla och ljuvt, lockande.
Så kom då ändå nu då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar